Kvarnens historik

Hillefors grynkvarn är belägen invid Säveåns norra strand i Stenkullen. Anläggningen omfattar en grynkvarn, träränna och turbinhus, ett sågverk, elgenerator och en benstamp allt vattendrivet av en turbin. Dessutom fanns det en smedja och ett brygghus som är rivna. Det har producerats havregryn, havrekli, havremjöl, benmjöl fram till 30-talet och sågade brädor. Kvarnverksamheten har bedrivits sedan 1800-talets slut men de nuvarande byggnaderna stammar i huvudsak från 1913 då verksamheten återuppfördes efter en brand. Själva kvarnbyggnaden är utformad i tegel medan ränna, såg och benstamp är byggda i trä.

Säveån har ett slingrande lopp. På sina ställen flyter den lugnt i breda fåror och på andra håll smalnar den och bildar forsar. Flera partier i ådalgången utnyttjades för slåtter och bete. Där ån smalnar och bildar forsar finns talrika lämningar från äldre tiders vattenbruk. Flera kronokvarnar har sedan 1500-talet funnits vid bl a Knavrafors och Knavraström. Tullkvarnar och sågar fanns också vid Kusebacka, Hede, Gamlebo, Kullen och Ölslanda. Vid Kullen finns dessutom resterna av Sveriges första mekaniska bomullsspinneri, anlagt på 1790-talet. 

Egentligen startar historien om Hillefors redan 1888 i och med att Andreas Andersson en, snickare och virkeshandlare köpte ett avstyckat markområde från Hunstugan vid forsen i Säveån Den första 10 åren var Hillefors en såg som drevs av ett vattenhjul.

 Brandförsäkringen 1904, planskiss såg.

Såg och snickerifabrik tillhörande A. Andersson och uppförd af trä under tegeltak. I undre våningen finnes en ram – två cirkel – och en kapsåg samt takspånshyfvel.  I andra våningen finnas 5 st snickerimaskiner. Fabriken uppvärms med kamin, som även användes för limkokning.                                                                        Fabrikationen består af byggnadssnickerier.

Det första dämmet i ån byggdes av Andreas Andersson och stod färdigt 1894 och då den första riktiga dammbyggnaden blev klar. Den låg några meter uppströms den nuvarande och hade en fallhöjd på 2,22 meter. Detta fick till följd att en ålkista som låg uppströms blev översvämmad och som han blev tvingad att lösa in. År 1896 bytte han ut vattenhjulet mot en turbin som gav mycket högre effekt. Boningshus och uthus byggdes också

År 1899 kom Axel Fridolf Johansson och Johan August Johansson in som delägare, då anlades också en vattendriven havregrynkvarn. I korthet går det till så att havren rensas, skalas och krossas till gryn. De första åren gjordes krossgryn men snart gick man över till ångpreparerade havregryn.

Vid sekelskiftet 1900 bestod verksamheten av en såg, en benstamp och en haregrynskvarn. I benstampen krossades ben till mjöl för att användas till gödning. Traktens bönder kom till stampen med kreatursben och fick dem stampade till mjöl. När hemslakten förbjöds blev dock stampen omöjlig att driva vidare och verksamheten upphörde på 1930-talet. Sågen togs ur drift 1965. 

Åren 1905 och 1909 härjades såg/kvarnen av bränder vilka troligen orsakades av gnistbildning från skalningen av havregryn som vi denna tid skedde med kvarnstenar.Kvarnstenarna byttes på 1950-talet mot s.k slungskalare

Efter branden 1905 byggs kvarnen upp i tre våningar i trä med en del av undervåningen i sten

Brandförsäkringen

1) Grynkvarn i dels en dels tre våningar af trä med en del af  undervåningen af sten under tak af asfaltpapp.Innehåller 2 par efter hvarandra arbetande skalstenar, 1 par med ventilation försedda stenar för malning af hafreskal, kross och triör.

2) Skjul af trä under asfaltspapptak för cirkelsåg, hvarmed sågas timmer.

3) Benstamp af trä under tegeltak.

4) Turbinhus af trä under asfaltpapptak.

5) Ångpannehus af sten under tak af asfaltpapp utan mellantak. Innehåller en stående ångpanna med skorsten först murad och sedan af plåt.

6) Smedja af trä under asfalt papptak. (enda gången som smedjan omnäms)

.

Efter den andra branden var kvarnen återuppbyggd 1913, denna gång i tegel. Ägare nu var Axel Fridolf och hans broder Karl som kom in i verksamheten. Anläggningen har sedan utökats genom tillbyggnad av södra och norra flygeln, 1929 respektive 1940.

År 1923 rasade den gamla kvarndammen vid en stor översvämning. Den återuppbyggdes 1924-25 till sitt nuvarande skick med en fallhöjd på 2,65 meter. Den består av en dammbyggnad med tillhörande bro för reglering av dammluckorna.

År 1947 togs den lilla elektriska kraftstationen på Säveåns södra strand i drift. Den ersatte en station från 1918, det är då samhället försågs med elektrisk energi. Under 1980-talets slut har åtgärder vidtagits för att effektivisera kraftproduktionen.